De som känner till detta, läser ibland, är de jag brukar fira igår med. Dagen blev jättebra även utan det traditionsenliga kaoset hos Karleris, bilderna beskriver. Det är roligt med allt, jag blir lite rörd.
Kanske inte mest av facebook, men av Er. Tack för det!


Jag väcktes klockan sju av sång utanför fönstret.
När jag vaknat fick jag tårta och mysig morgon av fina spelvänner.


Farmor sjöng i telefon och mapa med när jag firade vidare.


Lite allvar, övre extremiteter hann vi med.

Paula och jag rullade tårta.

Efterskolfika med konstigt kännande paket

Mat och Oranginaspel

Blommor med tänkte jag, men inte datorn just nu. Tack!

 


Många jag tycker om var i Linköping i helgen, förra helgen var det färre. Två helger i rad har jag somnat med surrande fiolljud i huvudet. Träningsläger för VM på fantastiskt mysigt sätt i en stuga vid havet förra helgen och festival denna. Däremellan undvek jag att ta mig ur bubblan. Som en hink, Visingsö, England, Ethno, Linköping, Norrköping, Indien, Piteå, Umeå och Iran var här i helgen. Fler med, jättemånga. Fantastiska festivalen. Spela VM, spela fiol, fika, lyssna, dansa och sedvanlig fantastisk sen morgon i det stora gula huset. Nu blir det typiskt jobbigt med det vanligt trevliga efter något jättetrevligt. Leva på det trevliga är också möjligt, helt klart möjligt länge.








Rad 1 och 2: Rephelg, soppa, virka, lingon, vatten.
Tekniska fakulteten är flest, absolu
t flest tekniska fysiker.
Läk växer, fem av tjugofem nu. Bohema musiker.

3. Som vanligt när det är trevligt, inga bilder.
En festival, men bara bilder från en fikapaus hemma.

4: Linköpings finaste kollektiv, CG och jag var reklam för festivalen
i radio, på pub och café.

5.Jag tände ljus och blåste ballonger
fem över sju vid stadsbiblioteket.
Joakim, Johanna till Paula.

Nu är det dags för fokus skola igen. Jag tror förresten jag kommit på ett nytt anatomiskt samband, fiolblåsor på fingrarna medför sämre inlärnings- och koncentrationsförmåga i skolan. Tur att de har börjar lägga sig nu.


Om PBL, för förståelse av resten: http://www.liu.se/utbildning/program/psykolog/student/viktiga-dokument/problembaserat-larande-pbl?l=sv.

Åtta personer, efter ett halvår tillsammans börjar vi lära känna varandra. Större delen av mitt liv involverar just nu dessa åtta. Basgruppsträffar två gånger i veckan som sätter temat på dagarna däremellan. Då sitter vi i bås bredvid varandra och läser, för att ses igen och konstatera att det finns för mycket att lära sig. Varje vecka. Vi gör annat också. I fredags palperade vi varandras ljumskar, i onsdags svimmade jag när vi skaffade oss varsitt varande TBC-sår, idag var vi i Norrköping för att analysera varandras samtalsförmågor, imorgon dissikerar vi hjärtan, på fredag klämmer vi på varndra igen och till helgen dricker vi vin. Ibland gråter vi, ibland bråkar vi, ibland är det trevligt och ibland lär vi oss något. Jag tror jag oftast tycker om dessa sju, trots att jag inte valt dem själv, nog inte valt att prata med dem annars. Eventuellt kan detta vara en bra sak med utbildningen, kanske.



Från venprov och inte nu,
av någon anledning dokumenteras inte vardagen.

Minnas slutet av sommaren. Det var fint med Urkult, musik och Alnö. Två veckors folkhälsa gav i stort två veckors sommarlov i Linköping. Musik, soppa och mycket TP. Nu är det fokus som gäller, respiration och cirkulation. Vardag, kofta, HUB, ordning och reda, köttgryta.

Precis det jag längtat efter, på riktigt. Ok, fokus.

 

Föreefter-urkultsjam

Vi spelar fiol på klipporna

Elin och Martin är hipsters, mamma och pappa

Den lite bittrare delen av klassen har äntligen funnit varandra.

Vår tillfälliga favoritprofessor sa att man var någon annanstans om man åker en timme från Linköping,

så vi tog tåget till Norrköping igår. Johanna hittade släkttavla och jag Martin och Hadi som jag först hittat på urkult.

 

Fokus

 



Sommar blev musik efter tentakalas och har så varit sedan. Ransäter i blött tält var trevligt, midsommar med folkdräkt och jam i stuga, bergsjöstämma, stödestämma, konserter och underbara fantastiska Ethno. 2 veckor, 21 nationer, 100 personer i Rättvik och i Stockholm. The time of your life. Aldrig har Sverige varit så svenskt och så osvenskt. Det går inte på något sätt att beskriva. Tanzania, Australien, Palestina, Uganda, Norge, Estland, flerfler delade med sig av musik. Aldrig har min hjärna förstått så lite, men mått så bra. När palestina pratades om på radion idag tänkte jag på min vän med ouden, hur han nog sitter där och spelar medelpadslåt och försöker smälta sin vecka på samma sätt som oss andra.


Sommarmusik


Midsommar och sommar




Rep blev jam, blev konserter och jam


Allt annat känns ganska meningslöst just nu, men jag stämde nyckelharpan igår och tänker jobba ihjäl mig på Ikea till Urkult eller något annat trevligt erbjuds.


(Kanske kan man se här http://www.facebook.com/home.php?#!/video/video.php?v=1481039077067&oid=127076687328794 eller http://www.facebook.com/#!/video/video.php?v=1483137929537&oid=127076687328794)


Glykolysen, citronsyracykeln, glukoneogenesen, b-oxidation, fettsyrasyntes, ureacykeln, mm, mm, mmetabolismen i stora drag sammanfattade vi idag.



Tenta-p dag 12. Jag har ätit två glassar, spelat fiol en gång och ätit middag i solen totalt. Underbara tenta-p mellan 8 och nio varje dag. Om en vecka har jag ett liv. Ransäterstämman är mitt hopp i livet, dagen efter den tionde. Ransäterstämman och sommar.


Det går att stoppa in människor i lägenheten också, det blir i regel trevligare.






Det går att plocka tulpaner i Trädgårdsföreningen
Elin och Frida som långväga
Simon, Ida och Niklas som musiker.
Klassen.

5 veckor kvar till bara 10 terminer kvar. Guyton, Boron, celldöd, reproduktionsorgan, halva friska människan.
Klämma magar och ge insulinsprutor är fräckt, men just nu är jag fräckast i klassen. Jag har varit på Thorax och stoppat min hand under ett levande hjärta, klämt lite, häftat av vener vid bypassen och fräst med lödpennan i benet. Jisses, jag är fortfarande lite hög. Sjukt häftigt.

Medsex berättar kandiskänslan för Sverige, precis så är det. Tack
http://www.tv4play.se/noje_och_humor/talang?videoId=1.1619506

Hemma, hem. Jag har tidigare skrivit om hemma Alnö, hemma Visingsö, hemma Portslade. Nu är visst hemma Linköping. Det tycks finnas en nyfikenhet på hem, hur man bor. Eftersom många erkänt denna lägger jag upp bilderna här. Svårt att visa med en bild, kom hit istället!


Ingång


Matvardagsköksalltrum


Soffdel, vill någon måla en tavla?


Jag bor hos en sotare, men har allt utom fläkt.


Väggen var i vägen när jag skulle fota hela sängen, det är litet.


Mycket intressant sovrumsdörr


Samma dörr till badrummet (välj mellan stängd badrumsdörr eller stängd sovrumsdörr) hittills har jag inte hamnat i en situation då det känns jobbigt.


Utgång

Linköping är mycket fint så här långt. Jag är knappt alls där bilderna är tagna. Nolleperioden är fantastiskt trevlig, skolan och PBL har dragit igång mer på allvar. Sittningskulturen och Problembaserat lärande är ungefär lika obegripligt på ett trevligt sätt. Jag har grön mössa, trevliga kamrater, ikväll ska läkarrocken bli frack.

Länkarna säger nog mer om mitt liv just nu än bilderna, jag är sjukt imponerad av all talang utöver 20 och hp.




Som sagt, kom och hälsa på istället

Just ja, utsidan, rucklet, ja, det ska renoveras, men på begäran. Den fantastiska fasaden!





Ålstalägret. Tonlägret. Det förtjänar verkligen uppmärksamhet här. Överallt. 
Ett läger, en vecka varje sommar. Tänk att en vecka i Torpshammar har förändrat världen så enormt. 
Eller, i alla fall världen för många som varit där. Varje år, varje, kommer en ny kull ut ur garderoben. De tysta barnen står helt plötsligt på scenen. Dansar, sjunger, spelar och vill aldrig mer ut i verkligheten.
Något händer mellan morgonsamlingarna och bastusången.

 Vill Du bliva glad och rik så kom med oss i vår musik
kom med och spela dansa sjung så du förbliver ung
Sjung faderi och sjung faderalla sjung faderi och faderallanlej.

Jag och Christine blev medsläpade av lillhenning, något hände för oss. Jag hade aldrig spelat nu, åkt till England, allt det där annars. I år var jag där igen som alltid, konsert och stödestämma. Nya barn hade gått igenom extrememakeovern. På samma sätt som Thomas von Wachenfelt började spela fiol, Garmarna bildades och Kraja bildades. På samma sätt som många vänner träffats och par skapats.
Jag, Linus, Niclas, Erik Lilja, Christine, Robin och Tova var i nybörjargruppen första gången. Bara jag som inte går på musikhögskolan nu. Jag var i alla fall med. Den chansen borde alla ha fått.

Tack Gun-Britt, tack Ålsta!



Aah, för ett år sedan var det vi. Skvadern Nv3b. Imorgon är det dags igen. Christine, Emelie, Gabriel.
Inte vi. Mycket händer på ett år.

Möten, människor, ack så vi påverkas. Jag och Frida påverkades av Antonello den där nattpromenaden i Sora. Morgonen kanske, skogsklättringen i mörker, men ändå. Inspirerande. Man måste ha en plan för vad man vill, tänka ut vad man vill, sedan kan man genomföra det. Det är sant, så sant. Det är allt för många som inte har någon plan, som av slentrian och utan tanke bara fortsätter det bekväma. Jag tror jag fick upp ögonen lite, yes, bara att skaffa en vilja och plan då.

Just nu får det vänta. Jobb, lite skrivande, men mest tillbaka till Sundsvall och det livet. Bohemen är inte riktigt här just nu, mycket annat. Det är trevligt också. Skvadermotivationen kom tillbaka när jag och Elin var på besök, nu vill vi igen, viljan att göra något. Sommar, uppvaktning, jobb och människor är dock livet och planen tills vidare. Mycket händer på ett år.

Tre veckor, åtta städer, tågresor, hotell, mat, byggnader, musem, konserter, sol och människor. Prego!


Frida är bäst! Skyldigast till detta, men bäst på alla sätt. Tre veckor under samma täcke och vi valde att gifta oss sista dagen. Vi vill samma, lyckas bäst och känner varandra i absolut allt. Vardagen blir konstig nu och telefonräkningarna höga.


Vi började i Venedig. Rivstart. En man erbjöd oss båttur när vi åt frukost i Gettot. Tre timmar senare hade vi kört båt i Venedig. Vår favoritgubbe guidade och vi kryssade mellan gondolerna under Rialtobron.


Florens var så bra att vi åkte tillbaka. Takvåning, stjärnor, människor, musik, kultur, historia. Fantastisk stad, många minnen och möten.


Värme, vandring, picknick, Ciao bella och Gudrun var en del av vardagen. Vi besteg två berg, såg mordredskap och modern konst, var på jazzskola, åt gås och kanin, såg mästerverk och underverk. Vi är kulturtanter mer än vi anat.


Vi är inte turister, eller ja, men nej. Inte av viljan av att vara alternativ, mer att våra intressen styrde oss. Frida tog kort på nunnornas trosor när vi bodde på kloster.


När orken var slut gjorde vi lite mer. Intensiva dagar och nya intryck gjorde återhämtning nödvändigt. Bok i park, skavsårsomplåstring, nötter, vatten eller en dag på italienarnas semesterort gav ny energi.


Bo på farm i Italien, gör det! Kanske bäst av allt. Vi red i floden, vissa simmade. Våra vänner levde utan el och vatten, sov på taket under stjärnorna och odlade ekologiskt. Inspirerande människor från hela världen. Vi hjälpte till, lärde känna och fick skriva i volontärboken.


Människor är största behållningen. Här är Gunter och Frida. Hönan Frida. Alla, alla dessa människor i alla städer. Inspirerande, givande och massa nya facebookvänner.


Fantastiska kvällar. Möten, vin, mat, musik. Oibó och gatumusik i Florens, lost i Venedig, balkan i Bologna, gås och poesimusik i Viareggio, Sofia Karlsson på balkongen i Siena, lokalproduceradst grillning och en rappande britt i Sora,  spanska trappan och kinamat i Rom. Varje kväll somnade vi chockade och imponerade.


Avslut i Rom. Vilket team, vilka möten, vilka platser, vilken mat, vilket land! Grazie!

Frida och Hanna Italien 2009 it is! Vi har kört båt i Venedig med egen gubbe, vandrat i tunnel i bergen, druckit champange i florence, tittat på Mozarts orginalnoter i Bolonga, plankat på tåget och nu bor vi på kloster.
www.resedagboken.se och sök fridahanna, där skriver vi. Inget bloggande troligen, men följ där om man vill.

Nu väntar David, den nakna mannen, på Florence topp. Resedagboken imorgon, resedagbokenresedagboken!



Stockholm. Kungsträdgården. Jag vill vill bo i den här staden. Nu vill jag det.
Jag har varit på besök på Lidingö och på PIL. Prov och intervjubaserat urval på Karolinska. IQ-test, svårt som väntat. Jag och femhundra andra satt på ett golv och granskade varandra, vred och vände på geometriska figurer och beskrev vårt liv på ett papper. Alla ville bli läkare, mannen bredvid var 40 och hon framför försökte för sjunde gången. Svårt, men i gott sällskap, jag var nog nästan yngst. 

Stockholm är mer vår och bättre på nästan alla sätt. Underbart. Solen skiner i Sundsvall också, jag borde plugga. Vår retoriklärare säger att det finns tre saker som kan förstöra studierna. Olycklig kärlek, lycklig och solsken. Han har nog rätt.

Det här blir en annorlunda vecka tror jag. Den började i den fina salen på Karolinska, fortsätter lite i Sundsvall, valborg i Uppsala och på fredag är jag i Venedig. Woho!

Packa, tänka, pluggapluggapluggaplugga, träffa och åka! men, solen skiner ju


Vår, underbart. Alla tycks bli lite gladare. Mannen utan tröja i busskuren, mopedpojkarna, solglasögonsföräldrarna. Det är trevligt. Jag har firat påsken på ett bra sätt. Passion of the christ till alldeles för stor godis i Ikeas infodisk.


Familjepåsk


Födelsedags- och hemkomningspåsk


Påskpyssel och Christines födedelsedag.



Sol, promenad. Vår.

Jag och Frida har förresten bokat enkelbiljetter till Venedig första maj, inget mer. Det är spännande!

Jag är dålig, därför blir det mycket samtidigt. Komprimerat, förståelsen kanske blir lidande.


Miun: Jag bor här ganska mycket nu. Videokonferens är hightech och akademiskt skrivande blev kul.
I retoriken produceras massor, utvecklande.
Mynta: Jag, Emi, Peter och en spanjor lyssnade på indisk tablas på kusten. Annorlunda.
Basket: Jag, jag har varit på basket. Martin är ganska bra på att studsa boll och nu är de i final.
Queen: Jisses, queenkonsert med kammarorkester och jättekör. Peter, Kalle, Stjärnskottet Charlotte och Magnus Bäcklund knäckte.
Spanjorer: Min spanska är ganska bortglömd, men vi lärde en massa spanjorer dansa och hängde på Skvadern till mitt i natten.
Vibackeshow: Charlotte forsatte knäcka, här var det dock bara hon.
Farmor: Farmor ringer och spela cittra, det är fint.
Ikea:  Pengar.
Christine: Har bott hos galna fransmän, men nu är hon hemma igen.

Man hinner med om man vill. Tänka och fundera hinner man också, men det är ganska dumt.
Ikväll ska jag på Bluegrass, Hanneke Cassel gör att min bil går för fort, Pauo kommer hem och på fredag firar Emelie Jesus.

Aaaah, andas!

För din skull elin...


Våfflor är överskattat och kul ungefär en gång om året. Igår var det verkligen det. Jag, Emi och Peter firade dagen med våfflor i håret och magen. Dagbladet var med och tog kort när vi spelade. Kameramannen inspirerade oss till fler kort och till slut spelades det bara på fel instrument.



Avslöjad. Efter en trevlig middag med Samimians ikväll pluggade jag ord med mamma. Det spårade ur och vi skrev lite annat.

Vill du fraternisera med mig och gärna kanonisera mig?  Är Du verserad och vänskapen reciprok kan du få bli min pendang, kanske på en backanal för jag är en epikuré. Jag är habil, men vill inte veta av någon enlevering. Du ansluter till hedonismen och Vi njuter vårt otium.  

Nu är det slut på slöandet, nästa vecka skolaskola minsann!

Kanske har vi två tänkt så ibland, kanske.

Jaha, då var det gjort. Det känns alltid så. Ändå lär man sig aldrig. När allt är avklarat, när jag bara gjort det, the feeling av 20 på skvaderbalkongen liksom. Jaha, det var det. Besvikelsen om det inte blir är enorm, men nöjdheten är knappt märkbar. Nu får jag köra hur jag vill, jaha, jag har huvudvärk och influensa. Men, men efter högskoleprovet, då! eller, efter karolinskas intervjuprov, då!

"Lycka är något man drabbas av korta stunder, typ som huvudvärk."
De skriver så bra, de mindre skvadrarna. Karins syster Anna.

Solen skiner i Sundsvall, Diana kommer hem, WWO-läger i helgen, eget att köra i, jobb, niclas Hanneke Cassel*, inlämnade uppgifter, många människor och ja, ganska nöjd är jag ändå!


Det regnar, är kallt, hur ska det gå utan Lelle och allt.
Yeah, the feeling!


*http://www.myspace.com/hannekecassel

Mamma pappa. Italien. Bevis nog?

Jag fortsätter som förut, det är oftast mycket trevligt. Påverkas, influeras och inspireras av det runt om. Det är ju liksom så. Det har ju fler tänkt på också. Darwin och Freuds barnfaser, samesame liksom. Jag pluggar genus och skämmer ut åttaåriga pojkar med rosa födelsedagspaket. Genusobjektiv, oh yeah! Det ena leder till det andra. Jag köper stråke av Karolinas pappa. Hon som lyssnar på Loke och jag tvingar emi på konsert . www.myspace.com/lokeloke. Han sjunger om genomsnälla killen och jag fikar med Martin och Jonas. Vi secondhandshoppar och pratar skvadert. Jag jobbar på Ikea och fikar med Emelie om personalfestligheter. 88 enter. Borde jobba mer så jag och Frida kommer iväg till Italien. Fjärde maj och Italienskakurs i Florens. Planerna uppspelade oss i natt. Jag är trött nu. Haha, undra om determinsism är dåligt.  Snart ska jag sova.

Pettersson, Fredriksson och Boden var med på det mesta.

Jag hade aldrig varit norr om Örnsköldsvik, nu har jag varit i Umeå. Mycket trevligt. Staden, musiken, människorna, dansen, huset. Umefolk var inte stort som Linköping, men mysigt och trevligt.


Peter kunde inte spela och köra samtidigt, så han lärde Emi en låt via sång i bilen. Det var trevligt initiativ av henne att spela, men vi började ångra oss när hon hade stämt i en och en halv mil.


Jag har bott i familjen Foremans källare. Jättegod mat och galna amerikaner. Fantastiskt mycket bättre än gympasal och kall snabbmat. Emi visar Peter sin stora mun.


Vi poseade fint trodde vi, haha, något hände. Olofs tumme smittade av sig sedan.

Speciella tummar till Radio Kairo och Niclas, galen chilenare som sjöng och spelade bäst, alla människor man faktiskt känner, frukostpannkaka och smalgunnars band.

En halv hink, yeahyeah!


Sea front Brighton. Sea front Visingsö. Sea front Alnö.

Det är inte så att jag gör mindre, eller egentligen har det sämre. Det är nog bara vanligare och mer det man tar för givet. Känns inte lika spektakulärt.  Visst saknar jag de andra öarna och människorna, men det var ju ändå då.

Sundsvall är ganska grått, inskränkt, industristad, allt det där. Ja, visst absolut, men man kan ha trevligt ändå. Idag har jag redan lyssnat på tobbe larssons konsert och fikat. Städat och umgåtts med familjevänner. Ikväll ska jag, Peter och Emi på pipeline. Lyssna, dansa? till balkan och ladda för helgen.  Det är ungefär så de lediga dagarna ser ut nu när hemtentor är inlämnade. I helgen åker jag längst norrut någonsin, umefolk.


Det här känns lite som ett tidsdokument för den terminen, men för alla som fortfarande bemödar sig. Det är fint. Tack, ursäkta och varsågoda!