Om PBL, för förståelse av resten: http://www.liu.se/utbildning/program/psykolog/student/viktiga-dokument/problembaserat-larande-pbl?l=sv.

Åtta personer, efter ett halvår tillsammans börjar vi lära känna varandra. Större delen av mitt liv involverar just nu dessa åtta. Basgruppsträffar två gånger i veckan som sätter temat på dagarna däremellan. Då sitter vi i bås bredvid varandra och läser, för att ses igen och konstatera att det finns för mycket att lära sig. Varje vecka. Vi gör annat också. I fredags palperade vi varandras ljumskar, i onsdags svimmade jag när vi skaffade oss varsitt varande TBC-sår, idag var vi i Norrköping för att analysera varandras samtalsförmågor, imorgon dissikerar vi hjärtan, på fredag klämmer vi på varndra igen och till helgen dricker vi vin. Ibland gråter vi, ibland bråkar vi, ibland är det trevligt och ibland lär vi oss något. Jag tror jag oftast tycker om dessa sju, trots att jag inte valt dem själv, nog inte valt att prata med dem annars. Eventuellt kan detta vara en bra sak med utbildningen, kanske.



Från venprov och inte nu,
av någon anledning dokumenteras inte vardagen.

Minnas slutet av sommaren. Det var fint med Urkult, musik och Alnö. Två veckors folkhälsa gav i stort två veckors sommarlov i Linköping. Musik, soppa och mycket TP. Nu är det fokus som gäller, respiration och cirkulation. Vardag, kofta, HUB, ordning och reda, köttgryta.

Precis det jag längtat efter, på riktigt. Ok, fokus.

 

Föreefter-urkultsjam

Vi spelar fiol på klipporna

Elin och Martin är hipsters, mamma och pappa

Den lite bittrare delen av klassen har äntligen funnit varandra.

Vår tillfälliga favoritprofessor sa att man var någon annanstans om man åker en timme från Linköping,

så vi tog tåget till Norrköping igår. Johanna hittade släkttavla och jag Martin och Hadi som jag först hittat på urkult.

 

Fokus