hannaerikakarlsson

En hink i en stuga

Slut på sommar i Sundsvall. Efter urkult gav sommaren upp på Alnö, hösthejdå och höstprep. Se fram emot rutiner, köttfärslimpa, ordning och tjocktröja. Linköping visade sig vara sommarvärme och inte alls höst. Vi försmäktar här, men trevligt att få tillbaka sommaren.
Sommaren var inte häftig och långt borta. Alnö, stuga, stämmor, festival och musikliv. Som en hink är för bra, det bästa har varit kultursundsvall. Ålstalägret går igen överallt, fint.

Det inte så spektakulära är egentligen bättre, vardagligare och tryggare.

 



Mycket stuga, ny och gammal. Nya och gamla i den, musik är bra.
Nu är det mycket tarmar, död och fiol igen. Det är kanske också bra.

Vi har firat sommaren. Fin tentagrupp och klass festade fortfarande 24 h efter tentadagens början. Tre veckor med totalt fokus på skola blev sommar, lov. EKG-referenser blev kor, bad och kalas.
Imorgon Alnö, mamma och pappa.

Inläsningsperiod dag sju.

Vi börjar få lite rutin på det här. Någon sa att det var lite som en förlossning, att vi glömmer mellan gångerna. Lite mindre ångest, om det betyder mer eller mindre fokus visar sig. Terminens trevligaste helg innan, det visar sig om det var bra också. Striden i läsesalen har börjat. Boka plats med böcker, sätta upp trasigskylt på lampan, lägga ut pennor, jag får skaffa en egen strategi. Rapporten har kommit att det var fullt redan åtta, sämst, båslös idag med. Produktionsstopp i läkarfabriken?

Lite tillägg från det vi lever på nu. I lördags gick jag tidigare från mina hälsingar, resulterade i att jag vaknade brutalt senare. Halv fem jammade fem ganska vindruckna polketter utanför mitt sovrum, tack. Lite tentagruppspaus och glad paula blir också roligare.

Mitt kollektiv och jag, i handskar.

Ah, helt fantastiskt kalas. Igår var vi marskalkar på doktorspromoveringen och proffessorsinstallationen. Övning, procession, middag och kalas. Min faritprofessor fick mig nästan att tappa processionskollen när han började prata haverölåtar, men det gick bra. Östergötlands finaste fest med mina föreläsare till sällskap. Att det kunde vara så himla trevligt. Landshövdingen och röda korsets generalsekteterare festade roligast.

Min mössa var inte lika fin.


Konstigt att forskningen som ska vara i samhällets framkant
har mest konservativa seder

¨
Närmare nu än när vi började igår, onda fötter.

Helt plötsligt jättenöjd att jag började forksningsförberedande kurs. Ikväll nästan lika fin middag med folkmusiker. Liv in i det sista, imorgon flyttar jag in i biblioteket en stund.

Pricken bredvid stolpen, jag syns nästan.

Jag har spelat mer fiol än läst om anemier en vecka. Linköpings folkmusikvecka och symfoniorkester, inte så mycket blod. Först riktigt bra konserter, riktigt bra jam och trevligt. Medelpadslåtar, kirurghardangerfela, "flickor i korta kjolar som spelar rullstråk" (Hälsingepojkar har inte hämtat sig) och fiol till morgon lite för många gånger. Sedan orkesterrep dygnet runt, jag spelar visst i symfoniorkester, roligt. Konsert med 800 körsångare i frack, KTH och min Linköpings akademiska orkester. Jag har lite pip i ena örat, men absolut värt det. Mycket Trädgårdsföreningen dygnet runt, trädgårdsmästaren börjat ge oss grönsaker.

Sommarvärme, men anemier var det. Forskning och anemier!

Solen skiner, björnarna på skansen har gått ur ide och vi äter kanelbullar i slasken. Det är verkligen trevligt.

Sol, fiolsemlor, Mojito, tulpaner, ingen indiekonsert,

hjärtsjukt, quizpub, LAO, indisk mat  och trevlig helg!